Nedan på svenska
Monelle ihmiselle sana turvallisuus on se kaikkein tärkein ja kaunein arkinen sana. Aiemmin oma kunta on ollut se, joka on parhaiten pystynyt takaamaan asukkaidensa turvallisuuden. Nykyään kunnat ovat menettäneet yhä enemmän rooliaan turvallisuuden luojina, ja joskus ihmetellään, kenen elinvoimasta on oikeasti kyse. Jos bussi lakkaa kulkemasta eikä mitään tule tilalle, sana elinvoima on niille, joiden on ehkä pyöräiltävä lumisohjossa, vain huono vitsi. Toistaiseksi on kuitenkin hyvä asia, että kunta panostaa edelleen lapsiin ja nuoriin, lähikirjastoihin, työväenopistoon, liikuntaan ja kulttuuriin. Tilanne voisi olla huonompikin.
Hyvinvointialueet muistuttavat suuria, nimettömiä hoivan teollisuuslaitoksia, joilla ei ole riittävästi rahaa tarjoamaan turvaa, jota erityisesti pienituloiset ihmiset välttämättä tarvitsevat. Äskettäin Varhan valtuusto päätti korottaa kaikkia maksuja 24-45% (vain Vasemmisto äänesti vastaan). Korotus tapahtui maan hallituksen käskystä. Jokainen, jolla ei ole koskaan ollut vain 20 euroa tilillään kuun lopussa ja jonka on valittava terveydenhoitomaksun maksamisen, ruoan tai lääkkeiden ostamisen välillä, ei ymmärrä, mitä nämä mielettömät korotukset merkitsevät turvallisuudelle. Pieni mutta tärkeä lohtu on, että Vasemmiston aloite (jota sdp tuki) tarjota nykyistä useammalle ikääntyneelle ns. turvarannekkeita, toteutetaan ensi vuonna. Varhan Valtuusto päättää talousarviosta 4.12.
Saariston asukkaiden valtakunnallinen etujärjestö FÖSS (Finlands öar-Suomen saaret), jonka puheenjohtaja olen, on järjestänyt etäseminaareja, joissa turvallisuutta on käsitelty eri tavoin. Jos asut saarella, jolla ei ole kiinteää tieyhteyttä, sana turvallisuus tarkoittaa jotain paljon enemmän kuin jos asut mantereella. Olemme käsitelleet kaikkea ensihoidosta, lääkekaapeista ja rajavartijoista palontorjuntaan ja huonosti toimiviin puhelinyhteyksiin. Jälkimmäisen osalta FÖSS tapaa kaikki operaattorit ja Traficomin liikenne- ja viestintäministeriössä 3. joulukuuta, koska kyselyn mukaan suurella osalla saaristossa pohjoisesta etelään asuvilla ihmisillä on ongelmia puhelinyhteyksien kanssa. Kaupunkilaisten on vaikea ymmärtää turvattomuutta, joka syntyy siitä, että edes puhelinliittymät eivät toimi kunnolla.
Paraisten kaupunki on maan ”suurin” saaristokunta ja siksi sillä on suuri vastuu yli 100 asutun saarensa pitämisestä asuttuina ympäri vuoden. Tämä tietenkin yhdessä kaikkien muiden toimijoiden, eikä vähiten valtion, kanssa. Olen tehnyt paljon työtä sen eteen, että meillä on saaristolautakunta ja sen jäsenenä näen, kuinka tärkeää se on saaristolaisten turvallisuudelle. Olen hyvin pettynyt huomatessani, että kaupunginvaltuuston enemmistö ei näytä pitävän sitä tarpeellisena. Mutta vielä on toivoa, päätöstä ei ole tehty.
Nina Söderlund, Vasemmisto (Nauvo)
Kaupunginvaltuuston ja Varhan valtuuston ja hallituksen jäsen
—
För de flesta människor är trygghet det viktigaste och vackraste vardagsord som finns. Förut har den egna kommunen varit den instans som bäst kunnat garantera trygghet för sina invånare. I dag har kommunerna allt mera mistat sin roll som trygghetsskapare, och man undrar ibland vems livskraft det egentligen handlar om. I fall bussen slutar gå och inget kommer i stället så blir ordet livskraft för dem som får börja cykla i snömodden bara ett dåligt skämt. Än så länge ger det ändå en viss trygghet att denna kommun ännu satsar på barn och unga, på lokala bibliotek, Kombi, motion och kultur. Det kunde vara värre.
Också välfärdsområdena liknar stora anonyma vårdindustrier, med för lite pengar att ge den trygghet som särskilt låginkomsttagare absolut behöver. Nyligen beslöt Varhas fullmäktige att höja alla avgifter med 24-45 % (bara Vänstern röstade emot). Förhöjningen skedde på order av landets regering. Den som aldrig i slutet av månaden haft bara 20 euro på kontot och måste välja mellan att betala en hälsovårdsavgift, köpa mat eller mediciner, förstår inte vad dessa vansinnesförhöjningar kommer att betyda för tryggheten. En liten men viktig tröst är att den motion Vänstern (stödd av SDP) om att erbjuda sk. trygghetslarm åt betydligt flera behövande, kommer att förverkligas 2025, enligt budgetförslaget. Som fullmäktige behandlar den 4.12.
Den nationella organisationen FÖSS (Finlands öar – Suomen saaret) som är skärgårdsbornas nationella intresseorganisation och vars ordförande jag är, har arrangerat distansseminarier som på olika sätt behandlat trygghet. Om man bor på en ö utan fast vägförbindelse innebär ordet trygghet något ganska mycket mera än om man bor på fasta land. Vi har behandlat allt från akutvård, medicinskåp och gränsbevakning till brandsläckning och dåligt fungerande telefonförbindelser. Gällande sistnämnda skall FÖSS, som följd av den enkät som visar att verkligt många skärgårdsbor från norr till söder har problem med telefonförbindelserna, den 3.12 träffa alla operatörer och Traficom på kommunikationsministeriet. Stadsbor har svårt att förstå vilken otrygghet det skapar att inte ens telefonförbindelserna fungerar ordentligt.
Pargas stad är hela landets ”mesta” skärgårdskommun och har därför ett stort ansvar för att de över 100 bebodda öarna skall hållas levande. Detta förstås tillsammans med alla andra aktörer, inte minst staten. Jag har jobbat mycket för att vi skall ha en skärgårdsnämnd och ser som medlem i den hur viktig den är för skärgårdsbornas trygghet. Det är med stor besvikelse jag har fått inse att majoriteten av stadsfulllmäktige inte verkar tycka att den behövs. Men ännu finns det lite hopp, beslutet är inte fattat.
Nina Söderlund, Vänstern (Nagu)
Medlem i stadsfullmäktige och i Varhas fullmäktige och styrelse